Idag var en riktigt hemsk dag. eller eftermiddag ska jag väl säga.
Ända sedan jag var tillbaka på jobbet i måndags så har det enda min chef sagt varit typ hej.
Jag jobbar 7-16 varje dag, men varannan vecka jobbar jag 6,30-16 och slutar 13,30 på fredagar.
Idag kom han å sa till min kollega som jobbar som jag fast tvärtom att hon skulle börja tidigt varje vecka tills jag är helt återställd i handen och kan jobba fullt ut.
Är ju maskinoperatör men nu eftersom handen inte är helt bra än så sitter jag vid en dator och gör arbetsbeskrivningar till varenda maskin på jobbet.
Blev så himla arg då jag gillar de veckor jag börjar tidigt och får sluta tidigt på fredagar. Har tex börjat halv 7 varje dag denna vecka. Till saken hör att han inte pratat med mig någonting utan tar för givet att kollegan ska säga till mig.
Jag var som sagt riktigt arg och vad händer när man är riktigt riktigt arg, jo man börjar gråta. Iallafall jag. Men jag klarade mig iallafall tills jag satt i bilen påväg hem och pratade i telefon me mamma.
Så jag smsade chefen (kunde inte riktigt prata) och ifrågasatte, men han fattade ingenting. Sen när jag skrev att det var diskriminering att ändra mina tider till det sämre för att jag varit sjukskriven pga en maskin på jobbet pajjat min hand osv (var ganska så arg ja) så dröjde det typ en halvtimme sen ringde han upp och var väldigt len i käften.
Så nu så får jag ha mina vanliga tider kvar, måste bara bevisa att jag kan göra en grej i morronbitti, men det kommer inte vara några problem.
Nu sitter jag i soffan och är helt slut.. Riktigt påfrestande sånt här.
Första gången mina barn såg mig gråta och dom är 8 och 10 år. Dom blev helt chockade,stackarna, och undrade vad dom hade gjort.. =)
