jahapp
Då har man ett nytt dilemma då.
Mailade iväg en ansökan på ett jobb. det fina cv´t såg ut som en 3 årings verk ungefär. Hade inte direkt lagt ner mycket energi på det. Sen i onsdagskväll så ringde min mobil, jag hann inte svara. Och kände inte igen numret.
Kollade upp numret dagen efter, då visade det sig att det mobilnumret gick till det bemanningsföretag som har hand om den tjänsten jag sökte. Så jag ringde upp på dagen, inget svar.
Senare ringde hon mej igen. Så nu ska jag iväg på en intervju på måndag. Tjohopp här går det undan.
Blev riktigt glad, nästan lättad.
Men så kom det stora kruxet, var ju tvungen å ringa min nuvarande chef och höra efter om han kunde stå som en sjysst referens. Han blev totalt chockad när jag sa att jag sökte nytt jobb, men att han självklart skulle stå som en god referens.
Senare samma dag (torsdags) så ringde min nuvarande chef upp mig igen. han ville prata lite mer med mej om vargör jag ville byta jobb, hur jag kom på den idén och om han kunde göra något. För han ville absolut inte att jag ska sluta. suck...
Han sa att vi kanske kunde komma på en lösning så jag är kvar på statoil osv... hmm..
Så på måndag ska jag först på intervjun, sen på ett möte med min nuvarande chef. tsss..
Jag vet inte ens själv vad jag vill göra.
Kände mig otrolig lättad över att få komma på intervjun. det är på ett stort företag, visserligen blir det bemanningsföretag isåfall. Men så är det ju på de flesta ställen i dag.
Det finns stor chans till att utvecklas på det företaget. Finns massor med olika avdelningar.
Det ända negativa jag kan komma på är att det antagligen blir skiftgång, och att tar ca 45-50 minuter att åka med bil.
Där jag är nu så har det blivit väldigt tjafsigt, massa gnäll och chefer som inte lyssnar. Känner nästan ångest av att åka dit. Det är inte bra. Trivs inte alls där längre.
Det positiva är att det ligger 10 minuter hemifrån och jag jobbar dagtid (men det kan ändras)..
Har några tuffa beslut framför mig, men de får jag försöka att vänta med att grubbla på tills jag varit på intervjun.
Kommentarer
Trackback
